Avslutningstal

Ja nu är det väll min tur att fylla ut dessa 5 minuter med snack

om hur mycket jag kommer saknar er men framförallt min mac. 

Under dessa 3 vårar måste jag säga att jag har lärt mig en hel del 

Det sägs att politik, första hjälpen, grammatik är bra att ha med sig i livet men tydligen även att kunna spela melodislingor på ett klockspel

Jag har lärt mig viktiga fraser som tillexempel Una cerveza por favor

ja det betyder skulle jag kunna få en öl för er som inte spanska förstår

Ett symaskinskörkort har jag även hunnit med att tatt

Men som alla vid det här laget vet så har Åsas fordon har ingen ratt 

När jag nu blickar tillbaka under nian ser jag tårar, glädje och skratt

Innan nationella kom och alla fick fnatt 

Men att under matte nationella i sitt häfte spilla sitt te

är lätt hänt efter 4 timmar då man har blivit lite sne

Ett annat minne är när vi på OV beachhandboll var 

Regnet bara öste ner och Monica var den enda som pallade vara kvar

En hel del goda minnen har vi tillsammans hunnit skapat

Medans Kamsäter eviga tjat om musikepoker klockan 8.00 rapat 

Men med Moncias fras ’’shit happens and then you die’’ 

Så kan vi alla valsa ut i livet utan att vara skrajj

Så nu om några dagar sitter vi alla i amfiteatern och lyssnar på Ulfs eviga tjat 

om hur härlig hans ungdom var och hans favorit citat 

Efter att vi har skrikit, hoppat och dansat i takt till gyllene tider i högtalarna spelas

Är det bara att vänta till att domedagsbetygen i klassrummet ska fördelas 

Som en liten bjäbbig hund som behöver gå ut och kissa 

känns det för vissa hemskt att sina betyg bara kunna gissa 

Men då står vi i alla fall där och ska sluta 

Killarna kommer spela macho och tjejerna kommer antagligen börja tjuta

Vem vet Gert och Monica kommer kanske också att börja gråta

Men vad som väntar oss alla efter gymnasiet är och förblir en gåta 

Ja vem vet egentligen vart livet kommer ta oss efter alla dess år 

när vi nu snart skilda vägar ut i staden går

Men var ser jag egentligen mig själv om tio år

När jag på gatan med egna fötter står

Med Volvo, extrastor studsmatta och villa 

Ja kanske till och med en bjäbbig hund som dottern döpt till Smila 

Efter gymnasiet hoppas jag dock på värsta lönen 

och att den är jämnlik mellan båda könen 

Offfh vi det här laget borde jag nog ha svimmat 

eftersom jag aldrig i mitt liv så mycket innan har rimmat 

Men mest av allt vill jag tacka er alla 27 för den här tiden vi har haft 

Utan er vore jag som en blänkande Ferrari utan sin hästkraft 

Med dessa ord hoppas jag er alla det bästa och härmed signar jag ut

Eftersom nu är det här gunnesbo kapitlet faktiskt slut 

Klädbytardag på gunnesboskolan

Ett stort tack till er alla som kom till min klädbytardag idag på gunnesboskolan! Dagen blev riktigt lyckad med många glada miner och elever kunde gå hem med en hel kasse nya plagg och ändå känna att de gjort någonting bra för miljön. Tillsammans lyckades vi samla in hela 10 påsar fyllda med kläder som nu har skänkts vidare till välgörenhetsorganisationen Myrornas.

Jag tror att jag har lyckats få eleverna att förstå att man inte hela tiden behöver köpa nytt utan att det gynnar både miljön och plånboken att byta med varandra.  Jag hoppas att eleverna tar med sig lite av detta och har lite mer baktanke när dom handlar i fortsättningen, kanske att de till och med har blivit sugna på att handla Second Hand nu!

 Här under kan ni se lite bilder från vår lyckade klädbytardag

Klädkonsumtion

Kika gärna in på min hemsida för att läsa om mitt miljöarbete om klädkonsumtion, på min blogg kommer det även stå information om min ''klädbytardag'' som kommer ske torsdagen den 3 april. Där kommer det ges möjlighet att ta med sig ett eller flera plagg som du tröttnat på eller kanske inte passar längre och byta det mot något annat. Mitt mål med mitt arbete är att få eleverna på vår skola att inse det positiva med att byta kläder och man kan göra något litet som kan göra stort i slutändan. Läs mer om detta på min hemsida som jag har skapat.
https://sites.google.com/site/bytombytraett/

Energiarbete

Jag har valt att jobba med klädkonsumtion, klicka på länken HÄR för att komma till mitt arbete.

Läsförståelse

1. Vad har det för betydelse i sammanhanget att lärarna är ”riktigt unga”?
Jag tolkar det som att de är nog de mer de unga som gillar hennes frisyrer, jag tror hon menar att de äldre kanske inte uppskattar det lika mycket och dom tycker nog det är lite för extremt. Hon nämnde att till hennes stora förvåning gillade tillochmed klassvärdarna hennes frisyrer. Men att de ioförsig var ganska unga så hon förstår det.

2. När Marjanes kompis pratar om ”övervakarna”, vilka menar han då och varför tror du att han använder det uttrycket?

Jag tror vännerna säger det eftersom dom tycker att lärarna är ''snutarna'' och att hon då klipper övervakarnas/snutarnas hår. Dom tycker antagligen det är konstigt att hon då hänger med snutarna istället för med sina vänner. 

3. Vad tror du att Marjanes föräldrar menar med att kusinen Kamran ”drogat sig så mycket att han mest liknar en grönsak”? 
Jag tror att det är ett utryck man använder för de som har drogat ner sig. Att bli en grönsak innebär att man är så sjuk och man bara ligger där och kan inte göra någonting, man är helt enkelt som en grönsak. Dom kan bara växa, ta upp syre och näring och sen bli de uppätna av någon djur eller som i det här fallet i serien uppäten av droger. Jag tolkar det som föräldrarna är emot droger eftersom det kan leda till att man blir en grönsak. Det innebär att man bara ligger helt livlös på en brits på ett sjukhus, då har man blivit en livlös grönsak. Jag tycker att det är ett väldigt annorlunda utryck och jag har nästan aldrig hört det. 

4. Varför får Marjane dåligt samvete när hon ser nyheter från Iran? 
Hon nämner att det är alltför outhärdligt och att hon vill glömma allt, få sitt förflutna att försvinna. Jag tolkar det som att hon skäms lite för att hon har förnekat sin nationalitet och när hon hör nyheter från Iran blir hon påmind om sitt förflutna. Det kan även vara att hon önskar att hon inte hade den bakgrunden eftersom hon skäms. Den hon har lyckats gömma undan för de andra, hennes riktiga jag.

5. Vad menas med uttrycket: ”där var måttet rågat”? 
Det är ett uttryck som menar att någon eller något har gått över gränsen. Man kan tänka på en rådag tesked, den är mer täckt än vad den egentligen borde vara. Den är alltså mer toppad än va den borde vara och det menas att man inte klarar av mer, man har helt enkelt gott över gränsen. Som i det här fallet när de nämner att flickans föräldrar i serien skiter i henne och inte vill ha henne kvar, då gick det över gränsen.

6. Vad tror du det är som får Marjane att överge punklooken och att ”vara så extrem”? 
Jag tolkar det som om hon nu är stolt över sin bakgrund och den hon är. Hon behöver inte vara så extrem och försöka passa in, hon är stolt över sin iranska bakgrund och har nu kanske hittat sig själv.

7. Förklara med egna ord varför Marjanes farbror Massoud är deprimerad. 
Jag tolkar det som att Iran var han en viktig person, han var ''herr revisor''. När han sedan kom till Tyskland blev han bara i mottagen som en ''turk'' och att det är svårt att börja om och föröka bygga upp sig själv/sitt yrke när man är i den ådern. Jag tolkar det då som att han är deprimerad eftersom han inte har samma roller i de båda länderna, han vill bli behandlad på samma sätt som han gjordes i Iran där han betydde någonting för landet.

8. Varför tror du att Marjane och hennes mamma skrattar så mycket åt skämtet som Marjane själv tycker är så barnsligt? 
Jag tror att de skrattar så mycket för att de båda är vuxna och beter sig som barn när det säger att teet smakar som hästkiss. De tycker att det var ett väldigt barnsligt skämt och det var antagligen därför det var så kul. De båda tyckte att de smakade så illa och då blev det extra kul. 

Svenska film

Här är min och Marias film om Slang & Chattspråk 

Har du tänkt på ditt språk?

Det är en vanlig torsdagseftermiddag i skolan och jag lyssnar på lärarens långa genomgång om matens väg genom kroppen. Det fick mig att börja tänka, inte det om hur maten bryts samman i tarmarna  utan om hur läraren står och berättar. Han står längst fram i klassrummet och slänger fram och tillbaka med händerna och använder alla möjliga utryck för att få oss att lyssna. Jag undrar varför gör han egentligen det? Varför använder han egentligen hela sitt kropp när han ska förklara hur en cell är uppbyggd? Hur kan vi egentligen använda vårt språk på så många olika sätt för att få fram saker?

Det finns väldigt många personer som använder sig av kroppsspråk idag, det kan vara alltifrån att  bara använda sina fingrar till att använda hela sin kropp för att förtydliga någonting. Jag har funderat varför man egentligen använder sig så mycket av kroppsspråk idag. Jo jag tro det handlar om att man försöker förtydliga sitt språk genom att använda kroppen. Tänk efter, är det inte roligare att lyssna på ett föredrag med någon som rör på sig och visar med sina händer istället för att lyssna på någon som bara står still som en pinne? Jag vet själv att jag blir mer intresserad som lyssnare och att jag själv använder kroppspråk när jag ska beskriva tillexempel storleken på någonting. 
Självklart skiljer sig kroppsspråk från män till kvinnor och även från olika kulturer och länder, vi alla använder oss av olika kroppsspråk och olika mycket.Vissa personer kanske använder det hela tidens mens andra bara använder det enstaka gånger för att få fram någonting viktigt. Men jag tror att de flesta personerna använder kroppsspråk för att visa känslor och framförallt övertyga folk. 

Men det finns även andra sätt att använda sitt språk till att övertala folk, det kallas härskartekniker. Härskartekniker innebär att när jag ska be dig göra något använder jag mig av ett mer övertygande sätt för att få dig att göra det. På ett sådan bra sätt att du inte ens tänker på det. Tillexempel om jag ska be dig hämta ett papper så säger jag ’’du som är så snabb och snäll kan väl hämta ett papper till mig’’ istället för att bara säga ’‘hämta ett papper till mig’’. Känns inte det mer övertygande och snällare om en person  använder sig av härskartekniker? Jo det gör det, men det är även ett väldigt fult sätt att få någon att göra saker åt dig. Men det är det det handlar om, man tänker inte på det på samma sätt då. Det handlar om att du har makten över någon, som en härskare. 

Ett annat sätt att kränka någon är att använda sig av svordomar. Men varför använder vi egentligen fula ord när vi tillexempel missar tåget eller råkar slå i stortån i sängkanten? Varifrån kommer egentligen alla dessa fula ord och varför har det blivit så vanligt idag? 

Det finns egentligen fyra vanliga typer av svordomar. De vanligaste är kopplade till religion, som till exempel ”Helvete”. I det fallet så är det ju dit man kommer om man varit ”stygg” i livet. Så man kan ju förstå varför det är en svordom som överlevt eftersom många fruktar djävulen. Några andra vanliga vardagliga svordomar är fan och jävlar. Det finns också mer humoristiska svordomar, men också personkränkande som skit och pucko. Jag använder mig mest av svordomar när något riktigt stort har hänt, det kan både vara när något bra och dåligt har hänt. Tillexempel när jag har slagit mig eller när någon stor nyhet har inträffat. 

Jag tror att man använder sig av dessa svordomarna eftersom vi har lärt oss att det är de fulaste man kan säga, därför använder man det i sina mest känslosammaste stunderna. Jag tycker att svordomar både är bra och dåligt, det finns självklart vissa svordomar som är mildare än andra. Jag tycker inte att ’‘shit’’ är något farligt, bara så länge det inte kränker någon så är det okej. Däremot så tycker jag inte det är okej att använda sig av könsdiskriminerande svordomar som tillexempel ’‘fitta’’. Tänk efter före du skriker ut något sånt, hade du velat bli kallad de och hur hade det känts?  Hur som helst så måste det ha varit en populär person som har kommit på svordomar eftersom annars hade det inte spridits. Eftersom många tycker att det är häftigt att säga svordomar om alla coola säger det. Det blir liksom ett grupptryck som har spridits och levt vidare i alla år.  

Självklar skiljer sig alla dessa olika språkaspekterna ifrån varandra. De är väldigt olika men samtidigt väldigt lika. De kan skilja sig från det vi använder oss av här och nu till det som personer på andra sidan jorden använder. Vissa tycker språkaspekter är en självklarhet och att det inte skadar någon. Men tänker vi någon gång att vi faktisk kränker folk när vi minnst anar det på de här sätten? 

Jag slänger ett öga på klockan, den visar 12.00. Jag reser mig från min stol och går ut ur klassrummet. Undra va vi egentligen gjorde på No-lektionen..

Våga vara dig själv

Jag står här i hörnet på tjejtoaletten, ser hur de andra tjejerna står och granskar sig själv i spegeln. Jag lyssnar på alla deras komplex de har över sig själva, hur dem hittar fel på sig som jag inte ens visste var fel. Jag lyssnar på deras ständiga tjat över hur missnöjda dom är över att dom inte ser ut som kvinnorna i modetidningen som ligger slängd på toalettstolen. Jag hör hur det slänger ur sig att de skulle göra vad som helst för att se ut som de magra tjejerna med den perfekta hyn och meter-långa benen. Att de tillochmed skulle tänka sig plastikoperera sig när de blir äldre. De kollar på mig med förväntansfulla blickar, som de väntar på att jag ska börja klaga över mig själv så att de ska känna sig bättre. Egentligen så har jag inte så mycket komplex över mig själv men när jag hör hur de andra tjejerna klagar över sina kroppar så får det mig att tänka efter. Fel som jag inte innan visste fanns har nu hoppat upp i mitt huvud. Det får mig att varje morgon kolla mig en extra gång i spegeln och låta självförtroendet dala neråt. Jag antar att jag är bara just en av de andra tjejerna nu som står och granskar mig själv i toalettspegeln. Men varför lägger vi ner så mycket tid på hur vi är som personer. Hur vi ser ut, hur vi ska prata, hur vi ska reagera och bete oss. Vad du än gör så kommer det alltid finnas personer runt om dig som inte tycker om dig och som försöker att trycka ner dig. Vart du än vänder dig och oavsett åt vilket håll du tittar kommer du alltid att se att det finns personer i din omgivning som av någon anledning mår dåligt för att han eller hon inte är som alla andra. De här personerna mår dåligt för att de inte är som alla andra när de istället borde vara stolta över att de vågar vara sig själva. Men lägg inte ner din tid på att försöka få alla att tycka om dig, försök istället bry dig om de som faktisk gör det. Vi är inte skapade för att leva som någon annan, vi är skapade för att vara oss själva eftersom livet faktiskt handlar om att hitta sig själv. Det är kanske därför människor idag väljer att framstå som någon annan än den man egentligen är. Man är rädd för att blotta sin riktiga personlighet och rädslan för att bli dömd av samhället gör att vi väljer att göra allt vi kan för att passa in istället för att faktiskt vara oss själva. Idag ligger allt för stor fokus på utsidan istället för att fokusera på det som verkligen betyder något, nämligen insidan. Det är inte andra människors rätt att avgöra om du är ful, knubbig, spinkig eller konstig och vad är det som gör att vissa anser sig ha rätten att avgöra detta. Det handlar egentligen om hur vi som personer ska se på oss själva. Jag ska inte ändra på mig bara för att någon annan tycker att jag inte passar in? Bara för att tjejerna i modetidningarna ser perfekta ut så betyder inte det att jag ska låta mitt självförtroende falla för det. Jag tycker att vi människor borde vara mer nöjda och lära oss uppskatta oss själva mer. Vad jag vill minnas finns det ett uttryck som säger att alla människor är exakt lika mycket värda oavsett utseende, intresse och bakgrund. Men vad vet jag, denna typen av värderingar kanske inte längre finns. Så snälla du, lägg inte ner så mycket tid och energi på hur andra ska se på dig, våga vara dig själv! Du skrattar åt mig för att jag inte är som du, jag skrattar åt dig för att du är precis som alla andra.

Elsas mode-problem

Än så länge i boken har det inte kommit något väldigt stort problem. Det är för att vi mest har fått reda på vem Elsa Gustavsson är. Men Elsa har nu startat upp en blogg som hon har döpt till ''Elsas mode''. Hennes dröm är att bli den största bloggaren och ligga överst på alla topplistorna. Men det är fler än Elsa som vill det. Just nu ligger den kända modebloggaren Marilyn på toppen. Elsa blev inbjuden till en stor fest där alla dom kända bloggarna skulle vara. Där träffade hon Marilyn för första gången, hon hade väntat på detta ögonblicket länge. Men Marilyn var inte alls som Elsa trodde, hon var inta alls trevlig. Jag tror att hon inte gillar Elsa för att dom är rivaler, båda kämpar om att ha den bästa mode bloggen och ligga överst på topplistan.

Elsa har även en hemlig förälskelse i den kände designern Hugo Cronstet. Han var den perfekta mannen enligt Elsa. Han var rik, snygg och trevlig. Även fast Marliyn visste att Elsa var förälskad i Hugo så flörtade hon med han. Marilyn gjorde antagligen det för att visa att Elsa inte kunde få som hon ville. Marilyn ville sänka Elsa.

Jag tror att det kommer bli mer problem frammåt i boken eftersom då har det hänt mer. Jag tror att Marilyn kommer göra allt vad hon kan för att sänka Elsa. Hon kommer antagligen fortsätta flörta med Hugo och se till så att det inte går bra för Elsas blogg. Jag tolkar det som att Marilyn gör allt detta för att hon känner sig hotat. Hon är rädd för att Elsa ska komma och ta över hennes plats på toppen. Hon är ju van att vara den bästa av dom alla. Men Elsa är en stark tjej, hon låter inget trotsa henne. Hon bryr sig inte om folk inte tycker om henne. Boken kommer bli spännande eftersom det är roligt att följa Elsas liv och se hur det kommer gå för henne. Jag tror det bara kommer gå bättre och bättre för Elsa. Hon ser alltid det possitiva i allt. 

Små söta raggningsrepliker

Det här är min lilla bok om söta raggningsrepliker, klicka på bilden för att få den större! 

Tutankhanmun

Det här är min nyhetsartikel om utställningen Tutankhamun

Mindmap till berättelse

Fantasy

Det var en helt vanlig onsdag, eller förresten idag så skulle två tvillingar börja i vår klass. När vi satt där i klassrummet och hade vårt vanliga upprop så steg rektor Johan in genom den slitna klassrumsdörren. Efter han kom de två tvillingarna.
Ja, det här är Johannes och Daniel. Dom ska nu börja i er klass så ge dom ett varmt välkomnande, sa rektor Johan
Jag kollade upp från min mobil som jag hade suttit och pillat med under uppropet så fick jag en konstig känsla. Det kändes som om det bara kollade på mig. Jag kollade tillbaka på dom och då kunde jag se att de verkligen såg identiska ut. Huvudformen var exakt likadan och det fallande svarta håret som skymde en liten del av det vänstra ögat. Dom hade även samma kläder, ett par mörka jeans och en grön hoodtröja. 
När sedan rektorn hade berättat tillräckligt sa han adjö och klampade ut. Kvar stod det två tvillingarna.
Då tar vi rast, sa vår fröken Lisa.

Anna och jag tog våra gympapåsar och började bege oss till gympan. Vi skulle köra handboll på gympan och dom två tvillingarna var med. Men det var då jag märkte det, när dom sprang och håret flög lite kunde man se att den enas öra var helt konstigt. Det var helt grått, nästan som sten. Jag kunde även se att den andra tvillingens tumme var likadan.  Jag märkte inte det förrens nu eftersom han hade haft händerna dolda hela dagen. Det var något med dessa tvillingarna, något underligt.

Sista lektionen i skolan var matte. Jag kunde inte hitta min linjal så jag gick ut till mitt skåp och letade. Det var då jag jag kände två händer runt min arm. Jag greps av panik och när jag vände mig som hastigast så såg jag att det var tvillingarna.
-Kom, vi är inte farliga!, sa dom båda samtidigt.  Jag hade aldrig varit i denna källaren, det hade nog ingen varit eftersom allt var täckt med damm.
Sedan drog dom med mig ut från skolan och ner i en källare  och ställde mig framför en dörr dä det stod med stora bokstäver ’‘REKVISITASKÅPET’’.

-Vi är inte farliga, vi behöver bara din hjälp. Vi heter egentligen Arem och Arok och kommer från en annan värld. En värld som nu är på väg att försvinna helt tack vare Rojanerna.

Jag trodde det var ett skämt. Men sedan när dom berättade om hur rojanerna hade invaderat deras rike och deras mål var att förstena alla som bodde där och att det underliga örat och fingret var förstenat men att dom hann undan från att bli helt förstenade. Det var då jag började tro på det hela.
Men var vill ni att jag ska göra?, sa jag fundersamt.
För att kunna rädda vårt rike från rojanerna så måste man dra ut yxan från den heliga stenen vid kyrkan. Då förlorar rojanerna sin kraft att kunna förstena folk och dom faller ihop och blir aska. Det sa vår gammelfarbror till oss innan han blev förstenad. sa Arem.
Du är den enda ända som kan hjälpa oss. Vi har kommit till er värld för att hämta dig. Snälla hjälp oss, du är vår enda chans!, sa Arok ledsamt

Jag kände att jag inte hade något val. Jag var tvungen att göra det, göra det för dem och hela deras rike.
-Det enda du behöver göra är att stiga in i rekvisitaskåpet med oss så kommer vi till vår värld.

Jag gjorde som dom sa. Steg in i skåpet och kände hur jag sögs med i en tunnel. När vi kom fram så landade vi under ett konstigt träd. Allt i denna världen såg så färgglatt och glatt ut. Träden var i olika färger och den lilla staden lös i alla regnbågens färger. Det såg nästan tecknat ut. Jag kunde inte förstå hur man ville förstena denna underbara värld. Sedan när jag vände mig om för att prata med tvillingarna så bara pekade dom mot andra sidan. Den sidan var helt förstenad och det åskade och blixtrade. Jag kunde kännas deras sorg.
-Det är dit vi ska, vid den gamla kyrkan längst in i staden. Men vi måste vara försiktiga, rojanerna kommer när man minst anar det. Vi har inte mycket tid på oss. Du måste dra ut yxan ur den heliga marken innan månen har nått högst upp på himlen. Om du inte hinner så kommer det vara förstenat för alltid, berättade tvillingarna.

Sedan började vi gå mot det förstenade riket. På vägen kunde man se att folk hade blivit förstenade, dom såg ut som statyer. Även alla husen var förstenade. Allt såg så dystert ut.
När vi hade gått väldigt länge så började månen komma närmare sin punkt på himlen. Det var då jag hörde en massa häst hovar mot stenmarken. Det var rojanerna, det kändes jag på mig. Dom kom i fullfart mot oss och vi försökte springa från dom och gömma oss bakom ett stånd. Jag hann precis kasta mig bakom ståndet innan dom såg mig, men tvillingarna hann inte. Dom blev förstenade. Hela kroppen, som statyer. Det var hemskt men jag kände att jag var tvungen att göra detta för dom nu.

När rojanerna hade undersökt området och började gå tillbaka reste jag mig och började gå mot kyrkan. Det var knappt någon tid kvar nu. Månen hade nästan nått sin punkt på himlen och jag var tvungen att springa allt vad jag kunde till kyrkan. Nu kunde jag äntligen se den heliga stenen med yxan i. Men det var då jag hörde hästhovarna bakom mig igen, det var rojanerna igen. Dom hade hört mig springa. Jag slängde mig på stenen över yxan och tog ett stadigt grepp runt skaftet och drog allt jag kunde. Det var nu eller aldrig. Jag lyckades precis innan rojanerna hann ta mig. Jag såg hur rojanerna föll ihop och kvar var bara aska. Nu kunde jag se hur alla människor började leva igen och hur riket fick tillbaka sin färg. Det var magiskt.
Sedan kände jag hur jag sögs till baka igenom tunneln och plötsligt stod jag där utanför rekvisitaskåpet och då hörde jag tvillingarnas röst som sa:
-Tack, du räddade oss!
Just vid det ögonblicket kändes allt så bra.

Undergången

Ragnarök:

Ragnarök refererar inom nordisk mytologi till en serie händelser, inklusive en avgörande strid, som förespås att leda till jordens undergång. Detta innebär många gudars och andra mytologiska personers död, inklusive Odens, Tors, Frejs, Heimdalls och Lokes. Till detta kommer ett antal naturkatastrofer, med bland annat en översvämning som ställer hela världen under vatten. Därefter reser sig världen igen, och de gudarna som hade överlevt slog sig samman. Samtidigt utgör de enda överlevande människorna, en man och en kvinna, förutsättningen för en ny befolkning. Ragnarök är ett av de mest avgörande elementen i fornnordisk mytologi.

Det blir översvämning och skeppet Negelfar kommer loss. Heimdall blåser i Gjarllhornet  Jättarna, Eldjättarna och Loke samlas för att kämpa mot asagudarna. Kampen står på Vigrids tusenmilaslätt. Bergen spricker och haven störtar in över land, men Yggdrasil består. Då satt världen i brand sjunker den till havets botten. Men  Nidavallen finns kvar, och där samlas de överlevande:

Johannes uppenbarelse:

Johannes uppenbarelse är även känd som Johannes apokalys och uppenbarelseboken. Det är en skrift som ingår i det nya testamentet. Denna skriften är ställd till sju församlingar i mindre Asien och i nuvarande Turkiet. Skriften handlar om hur djävulen slutligen besegras och guds rike uppstår. 

Det är Johannes som är författare till boken/skriften och han befinner sig på ön Patmos när han tecknar sina visioner. 

Boken handlar om att djävulen kommer att fördrivas och besegras av gud själv. Djävulen kastas i en sjö av brinnande svavel. Ett himmelskt rike ska öppna sig för alla människor som vill följa Gud. Författaren beskriver himmelriket som en helig stad där "livets vatten, klar som kristall" rinner från Guds och Lammets tron. Där skall evig fred råda "och det skall inte mer bli natt, ingen behöver längre ljus från någon lampa eller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem"

Propagandafilm

Radio program

Klicka på länken där nere för att lyssna på Mitt,  Marias och Heddas radioprogram:

Bokmingel

Manus (kladd

Jingle

Presentation av förra veckans program. 

-Detta händer i dagens program: Diskutera veckans böcker, prata om lyssnarfrågor och ha en liten tävling för våra lyssnare. 

Agnes var här förra veckan. Maria.

Diskussionsfrågor

-Fråga av Lina från Uppsala, hon undrar vad som kännetecknar en bra bok? Vad tycker ni?.....Hedda säger

-Jag tycker....Rebecka

-Kommentarer....HEDDA OCH MARIA

-Såhär tycker jag.....HEDDA

-Såhär tycker jag.....MARIA

*Pratar*

-Jag läste en bra bok som stämmer in vad jag tycker om en bra bok, Hungerspelen heter den..... MARIA

Handling i böckerna

Maria berättar handling i Hungerspelen..

Hedda och Rebecka frågar och lägger in kommentarer.

Hedda går på tråden och berättar om Sommaren jag blev vacker..

Maria.. Den har jag också läst.

Rebecka berättar om sin bok... 

Boken hon läser är tvåan i serien.

Telefontävling: Allan och Greta ringer in.

Hedda ställer frågor.

Maria=Allan

Rebecka=Greta

Hedda ställer första frågan. 

Vad heter sporten i Harry Potter där man flyger på kvast och skjuter bollen i ringar?

Allan svarar rätt och snabbt. Quidditch.

Greta stammar.

I böckerna Eva och Adam som även finns i filmer. Vad heter Evas bästa kompis?.. Hedda

Greta svara rätt! Annika.

Allan svär.

Vad heter poliserna i Pippi Långstrump?

Allan svarar rätt. Kling och Klang.

Du vinner en fin tröja Allan! Grattis.. Hedda

Bra kämpat Greta. Som tröstpris får du en låda glass

Ha en trevlig dag.

Ljudeffekt

Avslutning (bloopers)

Eftersom detta är det sista programmet för säsongen så ska vi spela upp lite klipp som är från säsongen. 

SPELAR UPP.

Ja här hör ni ju att även solen har sina fläckar...Rebecka

Det var allt för oss, hejdå!...Hedda

Radio program

Amelia

Detta är Amelia när hon arbetar på gården

Story line

Del 1

Jag hörde ett ljud, men jag kunde inte riktigt tyda vad det ljudet kom ifrån och vad det var. Men så plötsligt märkte jag att ljudet blev högre och högre och nu kunde jag höra att ljudet kom från husbonden. Jag kände igen hans krassliga och bestämda röst. Han pratade högt till min lilla syster Katrin i vedboden. Jag somnade om igen i min lilla säng jag hade byggt av halm. 

Men så plötsligt vaknade jag av att husbondes vrålade till min syster:
- Silvret glänser inte tillräckligt, du får putsa om allt igen!
Sen kom det hemska ljudet som jag inte ville höra. Ljudet som hördes som ett slag, någon som skrek och sen ett till slag. Jag kände hur det högg till i hjärtat, det där skriket kom från min syster, det kunde jag känna för varje gång jag hörde henne skrika eller gråta kom det där hugget i hjärtat.

-Gå ut och hämta äggen i stallet och se till att putsa om silvret!, sa Husbonden med en ilsken och bestämd röst.

Efter husbonden hade lämnat vedboden sprang jag dit.
När jag slängde upp den slitna dörren till vedboden såg jag min syster sitta i ett hörn rädd. Tårar forsade ner från kinderna. Tår efter tår, som en kran som man inte kunde stänga av. Hon höll sina händer som magen, jag lyfte ner dom och såg att hennes förkläde hade en röd blodfläck. Jag skyndade mig att hämta vatten och ett rent förkläde.
- Husbonden slog mig i magen med hans trä käpp, sa Katrin med en låg, tårfylld  röst.

Såret var inte så djupt.
Jag tog hennes händer i mina och sa:
- Vi måste stå ut, husbonden ger oss tak över huvudet och vatten så länge vi gör hans sysslor. Sen gav jag henne en kram och så gick vi ut till stallet och hämtade äggen från hönorna. 

Stallet kändes kvavt så jag öppnade ladugårdsdörren för att få in lite av den kyliga morgon vinden. Det va alldeles tyst, bara fåglarnas kvitter från trädtoppen hördes.  Jag tog den gamla pinnkvasten i handen och började sopa stallgången. Min syster samlade ihop äggen från hönorna. Jag tog hinken med mig till den lilla brunnen bakom den stora eken. Jag fyllde hinken med det vatten och gick tillbaka till stallet. Jag gick in till husbondens häst och hällde vattnet i spiltan och började borsta hästen med den slita borsten. 

Del 2

Morgonen därpå vaknade jag av att tuppen gal, Jag reste mig och gick mot den lilla trälådan med kläder. det låg bara ett rent förkläde. Jag satte på det och knöt snörena hårt mot min midja och sen satte jag fart mot stallet.

När jag öppnade ladugårdsdörren så stod inte husbondens häst i boxen.

 Jag sprang ut till den lilla hagen för att kolla om min syster hade släppt ut den men den den va inte där, hagen stod tom. Jag kände att oron började växa och om jag inte skulle hitta hästen så skulle husbonden bli förbannad och jag skulle antagligen förlora mitt jobb. Men så plötsligt hörde jag ett gnägg, det kom från skogen. Jag sprang till skogen med oroliga steg, förbi träd efter träd, tills jag stod mitt framför en okänd man och bredvid han stod hästen. Jag bara stod där. Bara lät tiden rinna förbi, men så plötsligt sa mannen:

-Är detta din häst?

Det va en mycket stilig man. Han såg ut att vara lika gammal som mig, klädd i vit skjorta, håret kammat bakåt och glittrande och magiska ögon. -

-Ja, eller husbondens, tack så hemsk mycket, fick jag fram med en lättad röst

-Det va så lite så!, sa han.

-Vad heter du? sa jag.

-Jakob och du då? sa han.

-Amelia, sa jag 

-Det va trevligt att träffa dig Amelia, hoppas vi gör det sa han med charmig röst.

Sen gav han han mig hästen, tog han min hand och kysste den. Och sen gick han in mot skogen igen. När jag gick tillbaka mot stallet kunde jag inte sluta le. Jag undrade vem han var och var han kom ifrån. Jag hoppades att jag skulle träffa han igen.

Jag lämnade hästen i stallet och började gå till torpet för att hämta den smutsiga tvätten. tvätten låg som vanligt på stentrappan i en hemmagjord korg. 

Med den smutsiga tvätten gick jag ner till den lilla sjön, doppade tvätten och kramade ut den och doppade igen.

När jag va färdig med dagen sysslor gick jag in i det lilla torpet för att äta.
Min syster hade dukat fram saltsillen och  potatisen. Jag började bli trött på att äta samma mat varje dag, men vad hade jag för val. Maten smakade som vanligt.                         

Precis när jag skulle resa mig från bordet och gå till sängs för ja va färdig med alla dagens sysslor sa husbonden:

-Amelia, kan du ta och mata alla djur och mocka hos hästen!, sa husbonden  med en bestämd röst.

-Men jag är färdig med alla mina sysslor för dagen, sa jag med nervös röst.

-du säger inte åt mig unga dam, gå ut nu och stanna där!

Jag kände hugget i hjärtat komma, men jag visste att jag inte kunde säga emot han, så jag gick med tunga steg till stallet.

Men när jag stod där vid ladugårdsdörren och kollade upp mot himlen, hur alla fåglarna bara flög. Dom var så fria, de kunde ta sig var dom ville och jag skulle bara vara fast här. 

När jag tänkte på dom fria fåglarna kom jag på vad jag skulle göra. En sak jag borde gjort för länge sedan, så jag skyndade mig att hämta min syster som precis hade plockat undan all disk. Jag tog hennes hand i min och sprang in i stallet och sa:
- Nu ska vi fly från detta stället, ja nu är det dags!, med bestämd röst.

min syster kramade mig hårt och sa:
- Ja det ska vi!                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         

Del 3

- Men vi har inga pengar till biljetter!, sa min syster med besviken röst.
- Jag har en plan, möt mig vid den stora eken vid brunnen tidigt imorgon efter du hart gjort dina sysslor, sa jag.

Som vi hade planerat möttes vi tidigt nästa morgon vid den stora eken.
Min plan var att vi sen skulle hoppa på gårdsfarhandlaren. Han kom med häst och vagn varje torsdags morgon för att sälja sina varor till olika gårdar. Vi tänkte gömma oss i hans kärra när han var inne och levererade mjöl till husbonden. Vi va villiga att ta den risken, vi hade inga riksdaler, husbonden gav oss bara tak över huvudet. Vi kunde inte längre stanna här på detta stället. Vi ville se världen, bli som dom fria fåglarna på himlen. 

Min syster hade tagit en bit bröd från stugan och jag hade fått tag lite ost. 

När gårdsfarhandlaren kom inkörande på grusstigen med hans skruttiga, gamla kärra var vi beredda på att hoppa på. Han hoppade av kärran och lyfte ner sina varor och gick mot husbondens hus. När han hade gått in i huset skyndade vi oss fram till kärran och hoppade på. 

Kärran var ganska stor och fylld med olika varor som tillexempel mjöl, kryddor m.m. Vi gömde oss bakom några hö-balar. Det låg några filtar i en korg som vi la över oss så ingen kunde se oss. Vi planerade att vid varje gård han stannade och sålde sina varor, då skulle vi ta luft, annars skulle vi inte klara att ligga under filten hela vägen fram till staden.

Gårdsfarhandlaren kom tillbaka med ett leende på läpparna för han hade lyckats samlat ihop några riksdaler som han höll i handen med ett hårt och stadigt grepp. Han steg på vagnen och tog tag i tyglarna och vagnen började sakta rulla längs den långa grusvägen. Där låg jag och min syster under ull-filten, hand i hand och beredda på det som skulle komma.

Efter många stopp på gårdar runt om i olika städer i regn och rusk är vi äntligen framme. Det kändes nästan lite overkligt. 

Vagnen stannade och vi smet snabbt av och började vandra längs gatorna. Vi tänkte ta oss närmare centrum hoppas vi skulle hitta någon stans stans att bo och skaffa oss ett jobb. 

Gatorna var fyllda med folk som rusade. Det luktade avföring från hästarna och rök från fabrikerna. Vagnar lastade med varor och annat kom farande in från olika håll. Jag och min syster hade ingen aning om var vi var, vi men vi visste att vi stod omringade av massa människor.

Men så plötsligt kom en tant rak emot oss. Hon var gammal kan jag tro, man kunde se att hyn hade många rynkor och hon haltade lite när hon gick. Hon var klädd i en lång vit kjol och ett ganska så smutsigt förkläde, håret dinglade i en lång fläta. Ögonen var väldig blåa och varma och det kändes som man kunde lita på henne.
- Ursäkta mig men ni värkar vara nya här, låt mig hjälpa er att komma i väg från folkvimlet!, sa tanten med en vänlig röst.
Vi bara nickade och följde efter tanten. 

Efter vi hade gått en liten bit kom vi till en liten innergård bakom husen. Den var ganska mysig. Hönorna gick lösa och där fans några katter.

- Jag heter Margareta, vad heter ni om jag får fråga?, sa tanten med den behagliga rösten.

- Amelia, sa jag med blyg röst, och Katrin sa min syster efter mig.

- Om ni vill så kan ni få bo i min lilla stuga. Min man har precis gått bort så det finns plats, den ligger precis här nedanför gatan, men då får ni lova att hjälpa mig med att sälja mina varor i mitt lilla stånd.

-Jag och min syster tittade på varandra och sedan sa vi ja till tanten.

Del 4

Margareta hade en liten trästuga, det fanns ett bord och två stolar. På väggen hängde en ganska stor spegel med en silver ram.
- Det var min mormors spegel som jag har ärvt, sa Margareta med dyster röst. 

-Ni kan sova här inne, ni kan hämta halm och fylla madrassen med, sa Margareta efter en liten stund.

-Tack, sa jag och Katrin samtidigt. Detta var bättre än att sova i ett kallt stall.

-Amelia om du följer med mig till mitt stånd så kan Katrin börja fixa här inne. 

Margareta berättade för mig att här fanns många ficktjuvar eftersom detta är den rika delen av staden.

Jag följde med Margareta, ståndet låg precis runt hörnet. Gatorna var fyllda med folk. Längs gatorna fans det det många skjul med hovslagare och sömmerskor. Folk stannade med sina vagnar utanför vagnmakarens skjul. Små flickor dansade omkring i folkdräkter. Bakom dom höga husen kunde man se dom stora fälten. Himlen var klar blå och man kunde inte ana ett ända moln. 

Jag och Margareta ställde oss bakom ståndet, på den slita bänken stod det en korg med några ägg, några påsar mjöl och lite hemvävda saker. Det kom fram en fru som köpte 2 ägg för en liten slant. 

Efter att ha stått i ståndet nästan en hel dag gick beslöt vi oss för att gå hem. 

Men när vi gick upp för gatan hörde vi någon som ropade borta vid vagnmakaren, folk började samlas runt och vi gick did för att kolla vad som pågick. Det var prästen. Han ställde sig ovanpå en av vagnarna och ropade ut till folkmassan som hade samlats runt. 

-Ni ska komma till kyrkan. Inte heller gå till glädjehuset och dricka!, ropade prästen ut.

Folk började viska och säga emot. 

-Hur vet vi att vi kan lita på dig?, ropade männen ut.

Jag och Margareta började gå hemåt.

Katrin hade städat i stugan och när vi kom in glänste spegeln och golvet var fritt från smuts.

Jag gick ut och matade hönsen och när jag kom in så var bordet dukat med Fläskkorv och sylta. Jag hade aldrig ätit det förr. På gården där jag jobbade innan åt vi bara saltsill och rovor. 

Jag insåg att jag inte hade tänkt ett dugg på om Husbonden undrade var jag var. Men det var ett minne blott nu för vi hade det bra här. Med en mätt mage gick jag och Katrin till sängs.

Nästa morgon vaknade jag av att solen sken in genom fönsterrutorna. 

Jag Satte på mig förklädet som hängde över stolen och begav mig ut. Margareta sa igår till mig att jag skulle kolla ståndet på morgonen för hon skulle göra några ärenden utanför stan. 

Det var en varm augusti morgon, solen sken och fåglarna sjöng. Jag gillade verkligen att gå omkring längs gatorna. Men när jag gick där hörde jag plötsligt någon ropa mitt namn.

-Amelia?, sa en röst bakom mig.

Jag vände mig om snabbt och där stod Jakob, han som hittade min häst i skogen, han som kysste min hand. 

Jag blev förs förvånad men sen blev jag glad, jag ville ju så gärna träffa han igen. 

Han log mot mig och tittade rakt in i mina ögon och mina ögon tittade tillbaka rak in i hans. Jag kände igen hans glittrande och magiska ögon. Det kändes nästan som om dom talade ett eget språk, ett språk mellan bara dom. 

-Jag jobbar som hovslagare mitt emot Margaretas stånd. Det är bara att komma över om du vill, det hade varit trevligt!, sa Jakob med glad röst.

Just vid det ögonblicket kände jag att jag hade det bra här. Vi får se vilka äventyr som väntar i framtiden, men just nu stannar jag här, ja just här.